I bland får man höra en del märkliga uttalanden. En del följer en viss logik, medan andra är så ologiska att man nästan stannar upp och svimmar av. Ofta uttalas dessa märkligheter med allvarliga nickanden och snusförnuftig röst, hur en sådan nu egentligen låter?
Ett sådant där uttalande är att man (bevisligen?) har ett varmt hjärta om man råkar ha kalla händer..?!? Okay..? Jag brukar nästan alltid ha en varmare vänsterhand än högerhand. Min högra hand är nästan alltid kall, eller i alla fall kallare än den andra handen. Betyder det då att jag har ett växelvarmt hjärta, eller att jag är hjärtligt halvelak; halvhjärtligt heltaskig.
Det där med det varma hjärtat är ju också ett märklig resonemangsförhållande, för hjärtat är nämligen alltid varmt, i alla fall så länge du lever. Blodet håller nämligen en temperatur som motsvarar ungefär 37 grader Celsius, och då hjärtat arbetar ganska hårt så gissar jag att själva hjärtmuskulaturen utvecklar lite extra värme, på grund av sitt hårda arbete.
Jag vet inte om man tvärtom också menar att varma händer innebär att man har ett kallt hjärta, och att man lever med detta? Det borde inte vara så, för sannolikheten att man är död är ganska stor, om hjärtat är kallt.
Nä, det visar sig då att man menar k-ä-n-s-l-o-m-ä-s-s-i-g-t i stället, att ett “varmt” hjärta betyder att man hyser varma känslor… och, förmodar jag, att ett kallt hjärta betyder att man är kallhamrad, hjärtlös och allmänt elak, eller?
Min svärmor har alltid haft varma händer. Med ovan stående logik borde det alltså innebära att min svärmor har ett kallt hjärta. Med det kalla hjärtat borde hon alltså vara kallhamrad, hjärtlös och potentiell seriemördare, för jag vet ju att hon inte har ett kallt hjärta på grund av att hon är död i alla fall… för det är hon inte; inte ännu i alla fall. Nej, utsagan om de kalla händerna är bara dum, osann och korkad.
Faktum är att det är lika korkat som att säga att otur i spel automatiskt ger tur i kärlek, för det är också kvalificerat skitsnack. Jag känner fattiga och utblottade stackare som lever sina liv lika ensamma som de alltid gjort, trots att de alltid vinner på poängpoker. Omvänt känner jag också feta, välgödda och övermaga rika typer som fullständigt vältrar sig i kärlek… och samtidigt vinner på vartenda jävla spel de ger sig på. Det finns ingen rättvisa; det är i alla fall sant!
Det är väl bara på det viset att våra liv styrs utifrån teorierna om kaos, men att vi samtidigt försöker ge våra liv mening genom att hitta på sånt där förljuget tjafs, för vi skulle liksom inte riktigt stå ut med tanken på att hela vår tillvaro är en stor jävla tillfällighet. Det är också därför vi har uppfunnit Gud.
Vi har en förmåga att fritt gå, dit vi blir ledda, fast vi erkänner inte att vi gick “dit” på grund av att någon annan gjorde det före oss. Som kollektiv är vi lättledda och skitkorkade. Som publik, t.ex. på en musikshow, kan man inte lita på oss. Om alla applåderar och skriker så behöver det inte alls bero på kvaliteten på den framförda musiken, för det räcker med att en börjar skrika, och klappa händerna, så följer alla andra efter, i räddhågset hopp om att “inte göra fel”.
Det finns någonting som heter “Faktoid”. En faktoid är en falsk sanning, ofta som vi blivit serverade sedan vi var små, och som vi sedan helt enkelt aldrig ifrågasatt. Vi tenderar nämligen att återupprepa vad andra “lärt” oss, utan att någonsin ifrågasätta innehållet. En sådan faktoid är t.ex:
.
“-Man skall inte bada förrän tidigast 30 minuter efter att man ätit någonting! Annars kan man få kramp!”
.
Sådana uttalanden har vi väl alla hört som små, och senare själva “hotat” våra egna barn med, ifall de inte lyder. Om man ger denna utsaga ett minimum med tankemöda så inser varje tänkande människa att det naturligtvis är rent och direkt ljug. Om man skulle få kramp, i badvattnet, efter varje gång man ätit, tja då skulle man nog få bygga dubbelt så stora parkeringar vid varenda badplats, för att få plats med alla ambulanser. Detta är alltså en ren Faktoid! Mer troligt är det nog att föräldrarna matar sina barn med sådana här lögner, för att de själva skall få ta det lite lugnt efter maten, när man t.ex. är på semester, kanske på en badstrand eller så, och inte riktigt orkar springa runt och hålla ett öga på barnen.
Vidare kan man undra varför man skulle drabbas av otur, bara för att man går under en stege eller råkar lägga sina nycklar på ett bord?Tretton vid bordet är nog bara oturligt ifall värdinnan bara har tolv kotletter.
Det är inte utan att man börjar undra ibland… kanske över gamle farbror Palme? Han kanske aldrig lade nycklar på bordet, badade för snart efter att han ätit, spottade över vänster axel om en svart katt korsade hans väg eller hade varma, eller kanske kalla, händer… eller bidrog han kanske ovetande till sitt eget öde, genom att lägga bilnycklarna på fel ställe??
JAG tror att… INGENTING spelar någon roll. Våra liv styrs från kaos och hela vår tillvaro är bara en lång kedja slumpartade händelser, som vissa talar till vår fördel och andra åter till vår nackdel. Så det så! Så sluta upp med er Gudstro och allt vad det är. Det enda ni gör är att slösa bort enorm massa tid… tid ni hellre borde lägga på att njuta av era liv! Jag vet inte om vi bara lever en enda gång, eller inte. En sak lär i alla fall vara klar, och det är att vi bara lever en gång, i taget!
Andas ut nu!
Utandning 